Herregud

jag är död. fruktansvärt död.
jag tog såklart första, men enda vurpan i spåret! vi körde fel minst 3-4 kilometer. vi frös och vi var dödströtta.
mina lår frös till is, för första gången i mitt liv var jag helt säker på att jag inte hade någon rumpa. det kändes som om efter ryggen var det slut, ingenting som fanns där, sen kom fötterna. fruktansvärt konstig känsla. nästa gång ska jag klä mig bättre och åka rätt!! ett tag så väntade jag bara på att jag skulle få se en björn. då skulle jag locka den till mig och lägga mig i hans gap, så jävla trött och fryssen var jag! men nu är det avklarat och jag är stolt! vi klarade oss igenom, det ska vi ha en stor guldstjärna för :)
nu har jag ätit och sitter på sängkanten. sängen har aldrig sett så skön ut, men jag är rädd att om jag lägger mig nu så kommer jag inte komma upp igen.
inatt kommer jag sova som en stock. ingen kommer kunna rubba mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0