Man får inte va dum,

hej!
gårdagen blev händelserik, väldigt! haha
jag och rebacca skulle åka ner till arvika, närmare sagt charlottenberg (om det stavas så) och lämna kläder till fredrik och hälsa på honom.
ditvägen gick prima skinka! nästan iallafall. stannade på statoil i ludvika och köpte lite frukost och tvättade bilen. vi tyckte den skulle vara ren och snygg nu när vi satt i den ;)
påväg mot fredriksberg var det kört. dom byggde fortfarande om vägen, som dom har gjort i säkert ett års tid nu, så bilen blev skitig! skitväg.
sen gick det bättre. vägarna var väldigt trökiga att köra på, men allt gick bra.
vi kom dit, mötte upp fredrik, gick runt och fönstershoppade, käkade mc donalds, som jag inte har gjort på år och dar känns det som. faktiskt riktigt gott! efter det åkte vi till en stor godisbutik för att stoppa ner lite gott som vi kunde ha till hemvägen.
fredrik visade oss runt lite, var ut i skogen och gick med sally, men bara för en kort kort stund. det flög nämligen runt älgflugor och satte sig på sally så vi ilade ut från skogen. full fart! kliade i hårbotten timmar efter de. äckliga djur!
runt 7 tiden var det dags att åka hem. allt gick bra till en början.... tills. en ful gammal volvo kör ut rätt framför oss ifrån korsningen, jag fick ställa mig på bromsen för att inte fara in i baken på honom och tutan åkte såklart i. (Det är en kille, för dom kan inte köra bil!) han låg och segåkte framför oss så vid rätt tillfälle så åkte jag om honom, och då lägger han i helljus! vad i helvette nu då? såg ingenting! tröck på bromsen för att visa med lamporna att han skulle stänga av och det gjorde han. tills vi hade åkt 200 meter. då sätter han på dom igen!! fortsätter trycka på bromsen, ingen reaktion, mötande bilar, ingen reaktion, blinkers åkte på, då förstod han att han skulle slå av. vad finns det för idioter på vägen egentligen? suck! jag och becca var helt svarta i munnen av svordommar.
turen fortsatte som den skulle med mycket musik, prat och skratt. TILLS
jag står på bromsen igen
SMACK!

jag hade sett rådjuren före becca, och tur det så jag hann bromsa. men den for rakt in i sidan på bilen!
bilen skrek, vi skrek, jag lovar om rådjur kunde skrika så skulle den ha gjort det med! kalabalik!
vi skaka, vi hyperventilerade, vi grät och vi tyckte synd om rådjuret.
rådjuret sprang iväg, utan några som helst problem. ingen större skada skedd så vi åkte vidare. becca med tårarna rinnande i ögonen ringde till mamma wiken och berättade vad som hade hänt.
- ni måste ringa polisen
jaha? sagt och gjort. även fast vi hade åkt en mil därifrån
becca berättade vad som hade hänt och hur det hade gått till.
hon gav polisen regnumret från bilen för att sedan ge person numret på den som körde. vilken då var jag
becca- martina, ditt personnummer
jag- 901022-****
becca upprepar det i telefonen..
becca- ja precis, martina hedlund.... VA?! hon kollade på mig som om hon hade sett ett spöke
jag- vad?
becca- du är efterlyst!
några få sekunder gick
becca- nej hon skoja bara.

och vi bröt ut i skratt! becca hade varit så nära på att lägga på i örat på poliskvinnan när hon sa att jag var efterlyst.

becca- det högg i bröstet på mig!
hahahaha oh jag skrattar bara jag tänker på de. skönt med humor!
men som sagt så måste man märka ut platsen så det var bara att vända och åka tillbaka för att hänga upp en plastpåse.
sen bar det iväg igen, och vi var på världens bästa humör båda två, konstigt nog. becca kunde inte sluta skratta åt mig, vad jag än sa. sa jag nå roligt? jag höll på att kissa i sätet för att jag skratta så mycket. haha
sen gick allting bra. vi kom hem levande, alla tre! :)